Under hösten har en debatt rasat om journalistiken i allmänhet och sportjournalistiken i synnerhet har blivit bättre eller sämre genom åren. De som är kritiska hävdar att journalistiken har blivit mer sensationslysten medan dess förespråkare säger att den är bättre nu och måste vara bättre då fler tar del av ett evenemang i dag än vad som gjordes för femton år sedan.
Jag vet inte, men jag tror att jag ligger några år framför i tänket än hos den vanlige mediekonsumenten (Anna, 35 år, har de ex. på TV4 Gävle). Båda sidorna har givetvis rätt. Tidningarna har inte längre någon begränsning, de kan fylla på med hur mycket fördjupningar och krimskrams som helst på webben. Samtidigt lever de på att kränga lösnummer och en skandalrubrik säljer mer än den om hunden som bet en man. Förr i tiden kunde tidningarna komma undan med att skriva om vilken sensationellt bra match Björn Borg gjorde i andra omgången av US Masters, då matchen inte gick på varken TV eller radio. I dag har man som konsument möjlighet att följa allt. Just i detta nu sitter jag och halvser på en Champions League-match. En match som säkert går på en dyr kanal hos Viasat, det har jag inte råd med. Jag ser den gratis på internet. Om min teve skulle braka samman kan jag höra den på radio. Om jag skulle tappa hörseln kan jag följa matchen via liveuppdateringar på ett hundratal hemsidor. Det som är farligt älskvärt med nätet är att allt finns att hitta.
Om jag hittar något i en tidning som jag finner intressant, och som jag vill veta mer om, vet jag ofta vad sin kan finnas och var man kan hitta det. Inte för att jag tycker att det är så oehört intressant, men för att ta ett lätt exempel; "Världsstjärnan misstänkt för misshandel" är en inte allt för ovanlig rubrik. Visst vill man veta vem denna stjärna är, men mest av allt vill jag vet historierna bakom. I en tid då nästan alla som besitter en gnutta star quality har en blogg och/eller Facebook hittar man ofta nyheterna där. Om inte Papa Dees fru hade bloggat så mycket om och efter den påstådda misshandeln hade medietrycket aldrig varit så hårt på dem.
De sociala medierna sätter gammelmedierna under ett visst tryck. Om någonting rapporteras skevt eller felaktigt dyker sanningen snabbt upp där ute. I en tid då objektiviteten hos många medier är på nedgång är det viktigare än någonsin att rapportera rätt. Aftonbladet var snabbast att avslöja att en svensk "kändis" är gripen i USA för mord. Här följer den lokala tidningen Daily News rapportering om händelsen:
Daily News
Posted: 11/24/2008 12:01:00 AM PST
HOLLYWOOD - A 45-year-old man died after being beaten and run over early Sunday morning by a sport utility vehicle driver who fled the scene, authorities said.
The man was crossing a street at 1:20 a.m. in the area of Selma Avenue and Schrader Boulevard when he got into a confrontation with the driver, who pulled over and got out of the car, said Los Angeles police Officer Karen Smith.
Och vad skriver aftonbladet.se?
LAPD bekräftar för nöjesbladet.se att den 55-årige pianisten var på väg hem från en lunch i Hollywood då olyckan inträffade. En svensk artist har gripits i Los Angeles misstänkt för inblandning i en märklig dödsolycka i Hollywood.
Jag har svårt att lita till hundra procent på en källa. Jag vill ofta se den andra sidan av historian. Internet är en färgglad boll, du kan vrida och vända ut och in på den och hela tiden få ny information. Det gäller bara att värdera all information rätt. De sociala medierna kommer aldrig att konkurrera ut de redan etablerade medierna. Vad som händer är att de blir integrerade. På många nyhetshemsidor finns nu även en avdelning som helt är uppbyggd på läsarmaterial. Det är där vi har framtiden, och det är någonstans där jag är just nu.
Det sociala mediet är inte tillräckligt pålitligt för att leva sitt eget liv. På en plattform som bygger på att leva och vara trovärdig passar den perfekt in. Där har vi en konvergens som kommer att slå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag gillar din beskrivning av det älskvärt, farliga nätet - den färgglada bollen som attraherar, men som också likt ett kaleidoskop sätter samman färger och former på ständigt nya vis och därmed skapar risk för att man går vilse. Och inte minst: att det krävs mycket av betraktaren för att källkritiskt kunna bedöma avsändare och därmed budskapens relevans.
Men jag hoppas att den konvergerande trend som du beskriver kan fungera, att de sociala medierna bidrar med mångfald, krydda och färg till den traditionellt förmedlade verklighetsbilden.
/Mia
Skicka en kommentar