Blogginlägg#2

Hur får en nyhet såpass stort allmänintresse att namnpublicering är okej, frågar jag mig.
Den senaste tiden har det skett flera namn- och bildpublicering på personer som är dömda och i vissa fall misstänkta för brott.
Jag är för namnpublicering och anser att tidningarna överlag är för försiktiga att hänga ut personer.
I exemplet om skolmassakern i Finland anser jag dock att medierna var för snabba med att publicera namn och bild. Jag har svårt att se att de svenska medierna var så säkra på att det var, den då levande, mannen som stod bakom skolskjutningen. I samma fall ville ju mördaren ha uppmärksamhet, och ska vi bjuda på det? Jag är tveksam och det lämnar en bitter eftersmak i min mun.
Vi lever i en tid då man med rätt källor kan få tag i det mesta, vem som gjort vad, och hur, från hemmet. Hagamannens och den tyska kvinnans identitet publicerades först på ett Internetforum innan de dök upp i tidningar. Tråden om Arbogamorden har på Flashback haft över 2 500 000 miljoner visningar, och då bilden på kvinnan publicerades omaskerad tippar jag att minst 500 000 personer redan då hade sett kvinnan, då hon länge hade öppen profil på bland annat Facebook.


Hur som haver, tidningarna sorterar vilka nyheter som ska lyftas fram och belysas för allmänheten. Därefter kan de trycka på så att de får till stånd en namnpublicering. Är det skillnad på brott och brott eller människa och människa? Jag är rätt så övertygad om att tidningarna aldrig skulle ha publicerat Hagamannens namn och bild om det hade varit en man med utomeuropeiska rötter. Som stöd för detta ber jag er jämföra Hagamannens brott med den s.k. Smygaren som jag tog upp i mitt förra inlägg.
En grej som äcklar mig och som vi säkert kommer att få se mer av i framtiden är "penga-publicering". Aftonbladet ägnade sig åt det förra veckan då de publicerade namn och bild på den unge man som är misstänkt för mordet på 20-åriga Nathalie i pappersupplagan av tidningen men ej på deras webbsida.
Expressen pungar ut hundratusentalskronor för att få gå ut med att Sanna Bråding är den kändis som dömdes för narkotikabrott.
Varför gör tidningarna så? Givetvis är det som så att nyfikenheten hos allmänheten är lönsam.
Om den artist som är misstänkt för två fall av misshandel hade varit exempelvis Thorsten Flinck hade det garanterat stått i tidningarna redan. Nu ska det bli väldigt intressant att se om tidningarna vågar gå ut med att en svart artist har misshandlat en svensk tjej. Allmänintresse saknas knappast.
Jag tycker det är fel att göra skillnad på folk och folk. Vi är väl alla gjorde av samma skrot och korn.